Rättvisa skipas alltid

I dag upplever jag att det är enklare att vara avundsjuk på en individ, än att välja att hylla den individen. Det här kan likaså leda till att man blir hatisk. Om vi tar ett specifikt exempel. Du har skrivit två böcker som blir offentliga och når ut till individer. Sedan stöter du på vissa individer som inte klarar av att se dig lyckas och nå framgång. Individer som vill hämma din utveckling. Du tar tre steg framåt, men känner att du tar fem steg bakåt. Varför då?

Hur bör man förstå det här? Bör det här vara acceptabelt? 

Det absurda är att det här sker på ett medvetet plan. Du kan inte styra någon annans tankar. Om jag ska ge dig ett konkret svar, då anser jag att det inte bör vara acceptabelt. Det är för mig ett mörkt tankemönster som inte har ett ljus. 

Sedan återfinns det individer som innerligt vill att du utvecklas och når dina mål. Individer som ser dig vara någon som hen själva kan inspireras av. Någon som hen finner vara en tillgång och inte ett hot. 

En sak är dock säker, Gud ser, Gud hör och Gud vet allt.

Rättvisa skipas alltid!